Jyttes hörna – nytt 3 okt!

Här publicerar vi krönikor av
Jytte Guteland

medlem av Europaparlamentet och vår klubb.

EU i startgroparna för klimatet

Bryssel 3 okt 2019

Europaparlamentet är nu i full gång efter vårens EU-val och sommarens förhandlingar om hur vi ska organisera oss i utskott och partigrupper. Själv är jag glad över att ha fått ett ökat förtroende och ansvar i vår partigrupp, att vara gruppens samordnare (ungefär som gruppledare) i miljöutskottet. Den nya positionen ger mig och oss socialdemokrater mer inflytande i de beslut som rör miljö, klimat och folkhälsa. September har varit en intensiv månad då vi har förberett utfrågningarna av EU-kommissionärskandidaterna. Vår roll i Europaparlamentet är att ställa de relevanta frågor som medborgarna har rätt att få svar på innan en kommissionär godkänns. Det rör såväl personlig lämplighet, som sakkunskap och engagemang. I miljöutskottet har vi ansvarat för utfrågningarna av hälsokommissionären, miljö- och havskommissionären och klimatkommissionären. Den sistnämnda Frans Timmermans är en av de mest kända kandidaterna då han var vår partigrupps toppkandidat till att leda hela kommissionen. Nu blev det inte så, utan vi fick tyvärr en konservativ ordförande Ursula Von der Leyen. Men vi glädjs åt att Frans Timmermans är kandidat med ansvar för viktigaste området nämligen klimat. 

Nästa tisdag sker utfrågningen av Timmermans och jag avser se till att vi ger även honom en ordentlig grillning. Det är absolut så att han tidigare har bevisat sig kompetent och dessutom är en av de tidigare kommissionärer som tydligast formulerat hur Europa ska ställa om till ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, men gamla meriter räcker inte. Nu gäller det att han, liksom alla de andra, visar sig brinna för just den kompetensportfölj han ska ansvara för. Den senaste rapporten från FNs klimatpanel visar att situationen är ännu allvarligare än tidigare rapporter visat. Vi riskerar havsnivåhöjningar på en meter(!) år 2100 om vi inte får ner utsläppen markant och skyndsamt. Våra frågor till Frans Timmermans kommer handla om ambition, hastighet för att få ner utsläppen, men också hur hans ska koppla det till den nödvändiga sociala omställningen som krävs, så att vi också strävar efter jämlikhet och rättvisa i omställningen. Dessutom behövs en omställning av de finansiella resurserna. Jag vet att det kommer att bli en tuff resa både för Kommissionen och parlamentet att lyckas ställa om till ett hållbart samhälle, men just nu har vi flera fördelar jämfört med förra mandatperioden. Fler parlamentariker är känner pressen från medborgarna att föra en ambitiös klimatpolitik, Friday for Future fortsätter att samla världen, forskarna är tydliga och enade och den nya kommissionsordföranden har sagt sig vilja prioritera klimatet. Fönstret är öppet för klimatet. Nu gäller det att nyttja ögonblicket politiskt. Jag avser göra det i utfrågningarna. 

Jag vill att EU-valet ska handla om hållbarhet

Bryssel i januari 2019

Jag sitter just nu på jobbet och förbereder mig inför en diskussion i det rättsliga utskottet. Utanför Europarlamentet ligger fortfarande snön kvar på hustaken. Det är ovanligt i Bryssel att snön stannar mer än ett par timmar. Just nu känns allt väldigt stilla här i stan, snön bidrar till den känslan. Det påminner om morgontimmarna på julafton, lugnet före allt som ska hända. För bakom den lugna fasaden pågår i själva verket ett febrilt förberedelsearbete inför det stundande valet till Europaparlamentet. Alla vi ledamöter som vill kandidera till nästa mandatperiod förbereder en intensiv vår.

Min förhoppning är att valrörelsen ska handla om ett hållbart Europa. Visionen om ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Europa är mer relevant och aktuell än någonsin.

En av hörnpelarna för ett ekologiskt hållbart Europa är en politik som leder till giftfria miljöer. Själv arbetar jag just nu med frågan om hur vi bättre ska skydda människor och miljö från hormonstörande ämnen. Arbetet med de lagar som ska skydda oss från dessa kemikalier drar ut på tiden. Samtidigt drabbas många människor av sjukdomar som är relaterade till spridningen av just hormonstörande ämnen. Kemikalieinspektionen har upprepade gånger konstaterat att hormonstörande ämnen kan orsaka cancer, påverka ämnesomsättningen och människors förmåga att få barn.

Kemikalierna får särskilda följder för kvinnor. Över 145 000 kvinnor i Europa beräknas lida av endometrios och 57 000 av livmodersmyom, på grund av två grupper av hormonstörande ämnen. Endometrios är en mycket smärtsam sjukdom som drabbar kvinnor och kan leda till svårigheter att bli gravid. Även myom kan orsaka smärta, obehag och ofrivillig barnlöshet. Många människor lider och detta beror delvis på grund av samhällets oförsiktighet med hormonstörande ämnen. Det är hemskt. Samhällets kostnader för dessa sjukdomsfall beräknas till 14 miljarder kronor årligen.

Vi kommer i kontakt med hormonstörande ämnen på många olika sätt, till exempel genom dammet vi andas in, maten vi äter och hudkrämen vi använder. Som enskilda individer kan vi aldrig undvika dessa ämnen helt, de är helt enkelt för vanligt förekommande i vår vardag. Just därför är vi beroende av att samhället har ett regelverk som ger oss ett starkt skydd mot farliga ämnen.

Med arbetet med att förbättra regelverket på EU-nivå går trögt. Efter fler års försening presenterade EU-kommissionen i november förra året slutligen ett initiativ för att uppdatera EUs ramverk för hormonstörande ämnen. Tyvärr innebär förslaget återigen att kommissionen undviker de viktiga konkreta åtgärderna som att skapa ett horisontellt regelverk som skyddar oss i hela vardagen. Istället präglas förslaget av vaga formuleringar och åtgärder som riskerar innebära att frågan fortsatt dras i långbänk.

För mig är det naturligt att EU-valet handlar om en hållbar framtid. Då måste sociala villkor, människors hälsa, miljö och klimat stå i främsta rummet. För att samhället ska bli ekologiskt hållbart måste klimat- och kemikaliepolitiken förändras. Nästa EU-kommission måste förstå att dessa frågor är avgörande för människors liv och hälsa.

När demokratin attackeras är det kvinnornas rätt som drabbas först

”När demokratin urvattnas är det kvinnors rättigheter som ryker först. Det är inte enbart rasism som förenar Europas högerextremister, det är också en otroligt konservativ syn på kvinnans roll i samhället och ett förakt och motarbetande av HBTQ-personers rättigheter.”

År 2015 analyserade Expo och Kvinna till Kvinna nationalismens förhållande till kön, i Europa, och publicerade den gemensamma studien ”Folk, familj och fosterland – nationalismens konsekvenser för jämställdhet”. Studien är fortfarande en varningsklocka för alla som vill värna demokratin, den borde fått större uppmärksamhet redan för flera år sedan, men det är ju inte försent, tvärtom är det viktigt att Europas medlemsländer blir medvetna om de högerextremas agenda inför kommande val.

Studien från Expo och Kvinna till Kvinna går igenom nationalistiska partiernas politik och påverkan i fem länder; i Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Serbien, Ungern, Österrike, Nederländerna och Frankrike.

De nationalistiska partierna i Europa har mycket gemensamt, det vill säga idén om den heterosexuella kärnfamiljen, kvinnan som ansvarig för familjen och reproduktionen samt en stark invandrarfientlighet.

Redan idag ser vi resultat från hur dessa partier påverkar situationen för kvinnor och hur kvinnors rättigheter beskärs, framförallt när det gäller rätten till sexuell- och reproduktiv hälsa. Kvinnor drabbas alltså redan idag och ibland med förödande konsekvenser, då osäkra olagliga aborter är farliga för liv och hälsa. Givetvis stannar inte den kvinnofientliga agendan vid detta. Synsättet att kvinnor ska stanna hemma, stå vid spisen och stå ut präglar de högerextrema. Det präglar politiken när det gäller allt från arbetsmarknad och diskriminering till synen på rätten till barnomsorg.

I Europaparlamentet finns allt från främlingsfientliga populister till rent ut sagt nazistiska partier. Någonstans däremellan befinner sig Ungerns regeringsparti, som tidigare i år vann ett val med så stor majoritet att de nu kan skriva om sin konstitution. Det är inga goda nyheter för varken demokratin eller kvinnorna i landet. Redan två år efter att Orban kom till makten i Ungern 2010 skrevs konstitutionen om. Nu står där att “mänskligt liv ska skyddas från befruktningens ögonblick”. Året innan dess använde regeringen EU-medel till en kampanj mot abort.

Den 6 oktober 2016 röstade en majoritet i det polska parlamentet tack och lov ned ett medborgarinitiativ om en skärpt abortlagstiftning, som skulle ha inneburit att abort endast var tillåtet när kvinnans liv är i fara och dessutom göra det straffbart att göra en abort med uppemot fem års fängelse som påföljd. Det styrande partiet Lag och rättvisa (PiS) och landets dåvarande premiärminister Beata Szydo hade uttryckt sitt stöd till förslaget. När lagförslaget presenterades resulterade det  i massiva protester och landsomfattande kvinnostrejker, kallade den svarta måndagen. Uppmärksamheten för frågan nationellt och globalt resulterade i att PiS backade från sin ståndpunkt.

Utvecklingen fortsätter trots detta i en abortrestriktiv riktning. I januari 2018 avslog det polska parlamentet ett medborgarförslag om att lätta på landets strikta abortlagar. I stället går det sittande partiet Lag och rättvisa (PIS) vidare med ett förslag som syftar till att skärpa lagstiftningen och att det ska bli förbjudet att göra abort även vid allvarliga fosterskador. Vilket har resulterat i nya protester, som kulminerade vid den så kallade den svarta fredagen.

EU har visat sitt missnöje mot Polen genom en formell varning, hot om sanktioner och förlorad rösträtt i ministerrådet. Snart är det dags för uppföljning. Den polska regeringen har inte tagit några större steg i rätt riktning, och vi svenska socialdemokrater anser  att Kommissionen måste ta i med hårdhandskarna och se till att försvagningar av demokratin inte bara viftas bort.

Vad gäller Ungern är det än så länge bara Europaparlamentet som tagit ställning. För ett år sedan röstade vi europaparlamentariker för en likadan formell varning till Ungern, som EU givit Polen, men fick inte stöd av EU:s medlemsländer i Rådet eller av EU-kommissionen.

Efter sommaren kommer vi rösta igenom en liknande resolution igen.

Är det då viktigt för oss i Sverige att ha koll på de nationalistiska partierna i Europa? Svaret ör solklart ja! Värderingarna färdas numera snabbt över landsgränser. De högerextrema partierna  är sammanflätade, får tidvis hjälp och finansiering av varandra. Sverigedemokraterna har ju exempelvis under sin historia fått finansiering av franska högerextrema Front National.

Annika Hamrud som har skrivit boken ”Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna” ser en tydlig likhet mellan Sverigedemokraternas politik och de andra högerpopulistiska partierna i Europa. ”De nationalistiska partierna söker den plats som finns i respektive land. Ska man bygga upp en nation enligt nationalistisk modell så måste man definiera vad som är typiskt i varje land. Det kan se väldigt olika ut. Jämställdheten är en del av den svenska självbilden, vilket gör att Sverigedemokraterna anspelar på den, men kvinnorna är bortglömda i deras politik. Speciellt de kvinnor som inte är födda i Sverige”.

Den som vill eller kan acceptera att Sverigedemokraterna får inflytande över Sveriges framtid bör studera utvecklingen i de europeiska länder där deras systerpartier styr, sen handlar det bara om ren självbevarelsedrift.

Jytte Guteland, Europaparlamentariker

180808