Till partidistriktets årsmöte 2021

Skriven hösten 2020

Är det bra att våra politiska ledare har 125 000 kr i månaden?

Det är en grannlaga uppgift att sätta löner för politiker, i synnerhet för de med de främsta, mest synliga uppdragen.

Lönen för våra främsta politiker, borgarråd och regionråd, ska vara hög nog för att attrahera kompetenta personer som har en annan arbetsmarknad där de kan tjäna så mycket att de avstår från politiken av ekonomiska skäl. Den ska dock inte vara så hög att den sticker väljarna i ögonen. Den ska inte heller vara så hög att den skapar en instängningseffekt, att den som nått positionen inte vill släppa den därför att de alternativ som står till buds är så avsevärt lägre avlönade.

Samtidigt är de politiska uppdragen i frontposition ofta betungande och offentligt utsatta. Arbetsdagarna kan vara långa. Det är i få andra jobb lika bestraffande att göra ett, kanske litet, men mänskligt, fel. 

Arbetsdagarna kan dock också vara korta. För vissa råd är positionen inte heller särskilt utsatt. Det gäller i synnerhet råd i opposition.

Men arvodesreglementena tar inte hänsyn till om ett borgar- eller regionråd är verkställande (dvs tillhör den politiska majoriteten och har ansvar för fattade beslut) eller tillhör minoriteten (som ibland går emot besluten och skriver reservationer). De har samma arvode. Samma höga arvoden.

Ett region- eller borgarråd har idag 90 procent av en statsrådslön – 125 100 kr per månad – om hen redan varit råd en eller flera mandatperioder och 80 procent – 100 000 kr per månad – om hen sitter på sin första period.

125 100 kr per månad innebär en årsinkomst på över 1,5 miljoner kr. Det är en mycket hög lön. Alltför hög, anser vi som skrivit denna motion. Det gäller både för de verkställande politikerna och i än högre grad för de politiker som är i opposition. Det är rimligt att tänka sig en skillnad mellan dessa kategorier.

Vi har haft denna åsikt länge. Den har sitt ursprung i valrörelsen 2018 då vi fann det svårt att besvara väljares frågor om politikerlönerna i staden. De går helt enkelt inte att försvara. Den logiska följden av detta blev att skriva en motion som behandlades på arbetarekommunens/partidistriktets årsmöte 2019. Där bifölls den på följande sätt:

Att ge fullmäktigegrupperna i kommun och region i uppdrag att arbeta med en översyn av reglemente med bestämmelser om ekonomiska och andra förmåner till förtroendevalda med syftet att väsentligt minska gapet mellan medborgares och politikers ekonomiska förutsättningar

I regionen ledde detta till en frysning av arvodena, vilket var välkommet.

I s-fullmäktigegruppen i Stockholms stad skedde ingenting, vilket dokumenterades i verksamhetsberättelsen på följande sätt:

Principerna för arvodering av förtroendevalda förhandlas tillsammans med övriga partier i anslutning till varje ny mandatperiod. Ingångna överenskommelser för denna mandatperiod ska hållas och ambitionen bör inför kommande förhandlingar vara att fortsatt finna bredenighet (vår kursivering) kring principer för arvodering av förtroendevalda som är långsiktigt hållbara. Någon förhandling har med andra ord inte skett under året varför frågan får aktualiseras när en sådan blir aktuell.

Detta innebär att fullmäktigegruppen sätter sig över beslutet på årsmötet. Det är i sig fel, eftersom beslut i partiets högsta beslutande organ i Stockholm ska respekteras av fullmäktigegrupperna. Partiet är ju uppdragsgivare till sina förtroendevalda, inte tvärtom.

Men vi anser dessutom att fullmäktigegruppen i staden för ett felaktigt resonemang. Dels går det naturligtvis mycket bra att ändra ett beslut under löpande mandatperiod. Så sker hela tiden och tur är väl det, annars skulle staden vara låst i sitt beslutsfattande fyra år åt gången.

Dels är målsättningen om enighet (över partigränserna) också fel. Varför skulle det vara viktigt? I praktiken handlar detta om att de ledande moderaterna och socialdemokraterna sedan 90-talet gjort upp om att deras jobb är värt 80 respektive 90 procent av en statsrådslön. Det finns andra partier som har en annan åsikt i frågan, t ex vänsterpartiet och miljöpartiet.

För oss är det rätt självklart att det skulle gynna socialdemokratin som parti att ta initiativ till en sänkning av borgar- och regionsrådslönerna. Om vi gör det i strid med moderaterna och andra borgerliga partier, desto bättre.

Vilken lönenivå skulle då vara rimlig? En tanke kan vara att istället för statsrådslönen ställa in siktet på riksdagsarvodena. Ett riksdagsarvode är idag 68 400 kr per månad. En utskottsordförande har ett tillägg på 20 procent, vilket ger en månadslön på 82 080 kr. Detta kan vara en rimlig nivå för verkställande borgar- och regionråd. Råd i opposition bör enligt vår mening ligga i nivå med riksdagsarvodet.

Stockholms Allmänna kvinnoklubb yrkar

Att representantskapet i Stockholms partidistrikt än en gång beslutar att arvodena för borgar- och regionråd ska sänkas

Att en lämplig utgångspunkt för framtida lönesättning för verkställande borgar- och regionråd är arvodet för en utskottsordförande i Sveriges riksdag och att borgar- och regionråd i opposition arvoderas som riksdagsledamöter

Motionen antagen vid styrelsemöte 11 november 2020

Carina Fredén

Ordförande Stockholms Allmänna kvinnoklubb