Höj levnadsstandarden för människor med den lägsta sjukersättningen
– de som idag lever som fattighjon i välfärdens Sverige*
I Sverige finns enligt Försäkringskassans statistikenhet 17 042 människor som under åren 2005 till 2015 har gått från aktivitetsersättning till sjukersättning. I snitt blir det 1 550 personer per år och med tillägg för 2016 och 2017 blir det drygt 20 000 människor. Det innebär att de ofta vid 18 års ålder har identifierats av det offentliga samhället. Som mest har de i år, med de tillägg som regeringen beslutat om för 2017 och de 300 kr som tillkommer den 1 juli 2018, en bruttoinkomst på 9 590 kr vilket blir en årsinkomst på 115 080 kr. Av detta dras, med den skattereduktion som kom vid årsskiftet, 1 970 kr vilket ger en nettoinkomst för en boende i Stockholms kommun på 7 620 kr/månad, 91 440 kr om året.
Swedbanks uträkning av levnadskostnader för 2017 var för en ensamstående vuxen – förutom hyra – en nettosumma på 9 850 kr/månad, 118 200 kr om året.
Det innebär att den person som har en livslång sjukersättning på den lägsta nivån i dagens penningvärde har 26 760 kr mindre att röra sig med än de levnadskostnader som räknas som rimliga. Dessa människor är dömda till fattigdom under hela sitt vuxna liv. Det är människor som av ekonomiska skäl har svårt att åka på semester, bjuda vänner på middag eller gå på bio en fredagskväll. Med andra ord de lever inte ett fullvärdigt liv.
Om dessa människor ärver ett belopp som överstiger 100 000 kr börjar hyresbidraget att trappas ner vilket innebär att ett arv på 500 000 kr betalar hyreskostnader under ett antal år. Ett tänkbart förslag är att en person med låg sjukersättning har möjlighet att ha en fond eller liknande som betalar ut en viss summa per månad för att ge dessa människor ett tryggare och värdigare liv. Detta ska ställas mot jämngamla vänner och bekanta som vid t ex en månadslön på 35 000 kr (årsinkomst 420 000 kr) efter en skatt på 30 procent har kvar 24 500 kr/månad och vid ett arv på 500 000 kr enbart har detta som ett extra kapital.
De av denna grupp som har psykiska problem har inte heller rätt till handikappersättning för speciella extra kostnader – till skillnad från människor med fysiska funktionsnedsättningar – som vid depression och ångest ger högre utgifter för t ex färdiglagad mat när ingen ork finns.
Sjukersättning är inget socialbidrag utan en pension. Idag lever människor som har den lägsta sjukersättningen som fattighjon i Sverige. För det Socialdemokratiska partiet är detta inte acceptabelt!
Jag yrkar på att Kvinnodistriktet i Stockholm verkar för
Att den lägsta sjukersättningen knyts till levnadskostnadskalkyler gjorda av oberoende parter.
Att en person med den lägsta sjukersättningen har möjlighet att vid gåvor eller arv inrätta en fond eller liknande som betalar ut en viss summa per månad.
Att de av denna grupp som har psykiska problem har rätt till handikappersättning för t ex de extra kostnader som vid depression och ångest ger högre utgifter.
Jag yrkar på
Att Allmänna kvinnoklubben antar motionen.
Elisabet Reslegård
*Med fattighjon avsågs den som åtnjöt socknens fattigunderstöd. Till fattighjonen räknades först ochfrämst de som var arbetsoförmögna (“oföra“), så som fysiskt eller psykiskt funktionshindrade, obotligt sjuka, gamla samt barn utan anhöriga som kunde ta hand om dem. Till fattighjonen räknades också de utfattiga (“obemedlade“) som fick fattigunderstöd från socknen.
Denna motion har antagits som Allmänna kvinnoklubbens egen vid styrelsemöte den 3 februari 2017. Styrelsen konstaterar att trots att den socialdemokratiskt ledda regeringen uppmärksammat och i viss mån åtgärdat den mycket utsatta ekonomiska situation denna grupp människor befinner sig i, så återstår mycket att göra innan denna grupp tillförsäkrats resurser som kan medge dem en situation som inte innebär en evig, livslång fattigdom utan att någonsin kunna ha råd med något utöver det allra nödvändigaste.
Carina Fredén, ordförande.
Stockholms kvinnodistrikt biföll motionen.